Fannys blogg

En månad har gått. Jag var på ultraljud i går i Hofors. 

Jag väntar smått. De låg på rad sa veterinären. Kul kul. Hoppas det går bättre denna gång.

Loppan ska få bo hos Roland när jag får valpar. För hon är ju lite sur och vill ta över mina valpar. Hon har ju aldrig fått  några egna fast hon nog gärna vill ha.

Jag är parad med en helt underbar hane. Så fin och så stor!! Valpar väntas i vecka 34 om det nu lyckades.

Nu har jag bott hos Siw och Lars en tid. BORTSKÄMD har jag blivit. Jag löpte i mitten av januari och har ännu inte fått något tecken på diabetes som matte trodde jag hade eftersom jag inte fått några värkar och drack och kissa massor. Matte tänker nog para mig nästa löp i sommar och hon har ju en om parning med Viktor sen har hon lite andra hanar här omkring som hon kan para med så vi får se vad hon gör. det är ju lite långt till Byske men Viktors matte är super så hon kanske ändå åker så långt.

Jag älskar när Lars kommer hem för då kan jag gå ut i köket och få mig en ostbit eller en korvbit.

Jag har hört av matte att Barbro och Bosse ville träffa mig vi får se när det kan bli. De har ju en ny hund som snart blir ett år. Fin säger matte.

Jag trivs med livet och är det är mycket snö omkring och mycket kallt ska det också vara. 

Jag mår fortfarnade ganska dåligt. Lite orolig. Jag har svårt för pipleksaker. 

Jag är lite tröste hund för Siw som skulle få hem Ville. Hon har ju varit med på hela resan från några dagar innan jag skulle få valpar. Hon var med till veterinären mm mm. Så nu tröstar vi varandra. 

I går var det dö trist väder. Inget väder för långpromenader. 

Jag börjar se förfärlig ut ingen päls. Pälsen trillar av.🙂 Matte tröstar mig med att jag kommer få jätte fin päls när jag sätter päls igen. 

Matte tycker pandemin är dö tråkig. Det är  ju tur att Luna inte ska ha valpar för matte tar inte i mot något besök. 

Det har gått en månad och mycket har hänt.

Vill berätta hur allt har varit. Matte började ta tempen på mig på 54 dagen för att inte missa när tempen är som lägst för då ska valpningen komma igång. De kom ingen sänkning och jag fick inga värkar heller, bädda inte som man brukar när man ska bli mamma. Grävde en gång i trädgården men det var innan matte började ta tempen på mig. 

Matte och jag flytta in i valp rummet på 57 dagen och där sov vi på nätterna. Jag var inte nå intresserad av valplådan. Matte började förstår att något inte stod rätt till så på 59 dagen ringde hon runt för att de vilka kliniker som kunde ta i mot i helgen om något skulle gå på tok. 

På söndag morgon hände det utan förvarning vattnet gick i mattes säng vid fem tiden på morgonen men jag hade inga värkar. Matte var ute med mig men inget hände. Hon  kände på mig men det var helt lungt. Hon ringde veterinären straxt innan sju  och fråga om hon kunde få komma in för att hon trodde att det inte skulle komma igång. Veterinären tyckte inte det så vi fick snällt stanna hemma. Tills två och halv timma senare då matte ringt till Norge för att rådfråga sen igen till veterinären i Sverige. Då fick vi åke ner.  Sen vill jag inte berätta mer det är för tråkig historia efter många om och men fick jag en levande liten valp av tre. Jag mådde jätte dåligt matte och veternären sa jag nog fått en förlossningspsykos. Jag ville inte ha min lilla valp. Så matte tog honom i från mig för jag ville bita honom när han ville dia men till sist fick han dia och jag acceptera honom. Min mjölk sina och matte fick ge honom på flaska som han ville ha i början men sluta helt att äta på natten till tisdagen. Han fick åka till veterinären i Norge. Han var förstoppad trots att jag slicka honom narje dag i långa långa stunder tills han nästanvar sårig i rumpan.. Lilla Ville som han heter blev allt svagare. I denna sorg kom veterinären Ann-Cathrin i Norge som en räddande ängel för min lilla Ville och nu fick jag mer sorg för jag hade just börjat tycka om Ville men jag naggande honom lite väl hårt så han hade fått ont i armbågen ( ett sår). Ville skulle kunna få en amma och syskon i Norge om matte accepterade det. Med stor sorg lämnade matte och jag lilla Ville vid Norska gränsen till Ann-Cahtrin som tog honom till Nova en Engelsk sätter.  Nova tog till sig lilla Ville på engång trots att han är 10 dagar yngre än sina nya syskon och var av annan ras. 

Jag gick och leta efter Ville den dagen men sen blev jag mitt vanliga jag. Lugn och go som innan den förfärliga dagen den 16/8.  Ville bodde här hemma i 12 dagar.  

Ville har det fantastisk bra nu matte längtar och gråter lite då och då. Det var jobbiga 12 dagar med med matning 12 gånger per dygn i början sen 8 gånger. 

Nu har Ville bott borta i  8 dagar. Jag hadde naggat honom så hårt när jag börja tycka om honom så han har fått en inflammation i armbågen och får äta antibiotika. Han var nog dålig av mitt naggande redan då han flytta för han var en pigg liten krabbat till måndagen då han var 9 dagar. Sen gick det rakt utför. Tack vara Ann-Cathrin lever han nu och hon tittar till hans sår varje dag. 

Ville har blivit en tidnings kändis i Norge. det är en stor artikel om honom och hans nya mamma Nova. Tänk att min son redan är en kändis. Söt är han också. 

Matte skapar en fotoalbum om Ville , mig och hans nya mamma Nova och syskon.